celestan.blogg.se

Okej, nu fortsätter vi.

Saker och ting blev lättare med åren, ju mer jag red henne desto lättare blev det.

Men, den största rädslan jag har är att rida förbi okända hästar i hagen. Detta kom i och med då när vi gick omkull, jag blev osäker förbi andra hästar och Celeste kände ju detta...och gick på sidan och blev enligt mig hysterisk, men man kan ju undra vem som egentligen var hysterisk..Celeste eller jag?

Min syster försökte få mig att förstå att med henne så gick hon förbi rätt okej, väldigt fort förbi men ändå kontrollerat...så jag skulle försöka slappna av.

Vad skulle jag göra? Jag har en häst som är fantastisk snäll, men problem när jag rider. Har funderat många gånger på att sälja henne, men något stoppar mig!

Det kanske funkar att rida och undvika hagar med okända hästar i, inte lätt i detta häst-hobby-ökande-land, hästar överallt! ;) Men jag ville ju inte sälja henne, så det fick väl vara såhär. 

Jag ledde henne förbi om jag kom till hagar.

Jag red henne inte regelbundet, utan lite då och då. Så här höll det på, men så flyttade jag och min syster till ett stall ett nytt stall. Där tänkte jag att, det är ingen som känner till våran historia så vi kan börja om på en ny kula. Men det går ju liksom inte bara att släppa allting, det fanns ju liksom hagar med hästar i där också. Fast det gick ändå helt okej, jag red henne rätt mycket...både ut och i paddocken. 

I det stallet fanns det en tjej som tränade Pnh, så hennes tränare skulle komma och jag och syrran hakade på en träning för att testa. 

Åh, det var det bästa jag har gjort! 

Vi började med the seven games, vi hade ju bekantat oss med detta på kursen vi åkte på för 9 års sedan men nu fick vi det förklarat, varför vi gör dom olika lekarna och på vilket sätt det påverkar hästen. 

Vi fortsatte träna för henne och gick igenom dom olika lekarna och stärkte bandet emellan oss. 

Pratade med Anne (tränaren) om problemet jag har förbi okända hästar, ett problem som hon sa att vi såklart kan fixa, det kommer gå galant. (Eller hur tänkte jag, jag har inte lyckat under åren). Men, inte för att den som är den, jag ger ju det såklart en chans!

 

Jag och Amanda (syrran) går ner till hagarna jämte stallet för att träna. Är en häst där som springer som en galning när vi kommer, perfekt tänker jag samtidigt som paniken börjar komma i kroppen. Nu går vi jämte hagen och upp för backen säger Amanda, är du galen????, säger jag. Det är ju typ 20 meter att gå! Kommer aldrig gå bra!

Men vi går en liten bit och börjar träna redan där, jag står stilla med ett avslappnat kroppsspråk för att visa henne att detta är okej, hon går står stilla till slut och efter lång stund får jag en STOR suck ifrån henne, och hon börjar tugga....yes tänkte jag, det funkade. Vi ger oss då för dagen och fortsätter med detta kommande gånger vi tränar. 

Sen går vi upp för backen, Celeste går på sned hela vägen, jag får det liksom inte att funka...hon är bara fokuserade på hästen i hagen. Hon är trängd och vill bara springa där ifrån, men jag ger mig inte. Vi måste klara detta, Amanda tar över repet för att testa. Celeste lugnar sig, och får fokus på Amanda och står sen lugn och stilla på vägen. 

Amanda klarar detta, men inte jag?? Det är ju min häst, inte hennes. 

Då känner jag att nu får det vara nog, dags att tuffa till sig en nivå till. Mejlar då till Anne igen och ger mig tips på att fortsätta så som jag gjort. Celeste ska komma till det läget att det du utsätter henne för är inget som kan skada henne, hon ska kunna lite på dig. Så vi fortsätter. 

Jag lyckas få henne att gå förbi utan att tackta och springa på sidan, hon går lugnt förbi! YES!!! JAG har fått henne dit. Lyckan är fantastisk i hela kroppen. 

Okej, hur får vi detta upp i sadeln nu då, jag ska ju kunna rida förbi också ju. Vi kunde inte fortsätta träna för Anne för hon var gravid och kunde inte komma upp till oss. Utan vi skulle fortsätta som vi gjorde. 

Jag red förbi några gånger, det gick jätte bra, vågade inte upp för backen, men red förbi på ett ställe där man passerar ett hörne av hagen typ. Men jag gjorde det ju!! :)

Okej, måste stoppa någonstans i inläggen....så vi gör det här.

Jag har alltså börjat vinna tillbaka, jag och Celeste sammarbetar! :)

 

Over and out!