celestan.blogg.se

Tänkte dela med mig utav mina vardag ihop med min häst Celeste. Vi började förra året med Pnh (Parelli Natural Horsemanship). Trodde jag kände min häst sedan 10 år tillbaka, men oj vad mycket vi lärt oss. :) 

Tanken är att fortsätta med detta och lära oss mer och mer. 

 

Jag är 26 år och haft Celeste i 10 år, hon var 6 år när vi köpte henne. 

Kommer ihåg det som idag när mamma sa att dom funderat på om vi skulle köpa häst. Satt och lusläste alla hästannonser som fanns, kom sen till annonsen med Celeste. Inget speciellt alls med annonsen, ganska enkel, lite info om henne och en bild. Men något tilltalade mig, vi ringde och jag kom och provred henne, 3 gånger. Jag hade bestämt mig från första sekund att detta är hästen vi skulle ha. Sagt och gjort, vi bestämde oss för henne..jag fick äntligen hem min först häst, lyckligaste 16 åringen på denna jord!! 11 Augusti 2004 är ett datum jag aldrig glömmer, dagen då vi hämtade hem henne!

Vi stallade in henne i ett stall bara 5 min promenadväg ifrån oss, jag bodde i stallet! 

Efter någon månad åkte jag av henne för första gången, jag red på travbanan och det fanns lite vattenpölar på en raksträcka och jag galopperade fram och tillbaka och hoppade över vattenpölarna. Femte gången fick hon nog (kan man ju förstå) och bockade av mig, och sprang tillbaka till stallet. Det gick bra, men mamma och pappa sa vid något tillfälle att fortsätter jag att åka av är detta kanske inte hästen för mig. 

Några veckor efter detta händer det som skulle bli det värsta som hänt. Jag och en tjej ifrån stallet rider ut, hon var väldigt pigg det blåser väldigt mycket ute. På väg hem möter vi en annan tjej ridandes, 15 meter ifrån oss stannar Celeste, jag skänklar på henne samtidigt som tjejen rider mot oss. Celeste stegrar då och vi går över, jag får henne på mig (har som tur var säkerhetsvästen på mig). Ligger på marken, skriker och gråter, dom kommer sälja Celeste är det ända jag får fram, eftersom jag åkt av en gång till. 

Tjejen jag red med fixar hem båda hästarna och jag får skjuts utav stallägaren hem. Inget skadat på varken mig eller hästen, bara redigt mörbultad!

Här börjar problemen, jag är rädd för min häst. Sitter inte på henne på ett halvår, min syster är den som rider och tar hand om henne. Jag började även på ridgymnasie denna hösten, så jag fortsatte ju rida men inte på Celeste. Förkrossad var jag som inte kunde rida min häst, men rädslan var förstor. 

Vi blev tipsade om att åka iväg på en horsemanship kurs, sagt och gjort, vi åkte iväg över en helg. Jag åkte dit med en häst som tagit över ledarskapet till 110 % och kom hem med en häst som styrde 40 % och lyssnade på mig 60 % Alltså var det en enorm skillnad, men med facit i hand nu så var vi ju långt ifrån en bra situation. 

Det har gått upp och ner under åren med rädslan, perioder jag ridit henne har det känts lite bättre, men så fort jag inte ridit så har rädslan blivit stor för ridningen. Men för att börja avsluta hela historian här nu, så fick vi tipset att börja träna Pnh för Anne Dirksen förra året, och jag har inte ångrat en sekund! 

Så, nu släpper vi det där gamla lite tråkiga så ska jag i kommande inlägg berätta om lite roligare träningar och stunder. :)

 

//Annelie