/ Allmänt /

Avslut del 3

Första natten efter hon lämnat oss sov jag fruktansvärt dåligt, vaknade flera gånger och drömde mardrömmar. Så som att Milo (min hund) blev sjuk och fick avlivas. Mycket tankar den natten! 
Dagen efter var väldigt jobbig i stallet, jag ville vara i stallet eftersom stallet är platsen man befinner sig på som hästmänniska för att rensa tankar. Men nu var helt plötsligt stallet också den platsen där min fina häst dött på. Mixade känslor här!
Men har ändå känt övervägande att stallet varit den bästa platsen för mig att vara på. Men just den dagen var det jobbigt, för stallkompisarna vart ju tvungna att köra vidare med sina hästar och det skrattades och var i mina öron som att allt var som vanligt men att jag var ensammast i världen ståendes där utan häst.
(Förstår att inget var som vanligt och att alla andra hästar behövde ju såklart få sin dos av pyssel och motion! )
Men så kom beskedet från kommunen, ni får godkänt på att begrava er häst på er skogsmark. Ett konstigt lyckorus i kroppen som betydde att Celeste kunde vara kvar nära. Diskussionerna började med hur hon skulle transporteras från platsen hon låg på upp till skogen. Pappa sa att han kör upp henne i skopan på den stora traktorgrävaren, den har en stor skopa och hon kommer lika fin där på förklarar pappa. Men vad ska folk tro när du kommer körandes med en död häst i en skopa, och benen sticker fram?! Men hon ligger fint och värdigt med pressening runt sig säger han då. (Man har lite udda tankar i sorg och chock 🙈) 
Pappa och David åker upp till skogen på em med henne till platsen som pappa beskrev som den perfekta platsen för henne, den ligger fint och det är torrt. Dom gräver en stort hål och begraver henne, jag gav David en bukett med rosor som jag ville att han skulle lägga på henne innan jorden kommer över. 
Jag, Amanda, Emma och Elena träffas i Härryda för att åka upp till platsen för att tända ljus och lägga blommor. Pappa förklarar vart hon ligger, han sa att hon ligger mellan 2 tallar och ritade upp i gruset hur hennes huvud ligger för att vi ska veta exakt. Han förklarade att det hade gått fint till och David hade lagt rosorna intill hennes huvud. 💕 
Vi fyra åker upp till henne, gråtandes lägger vi blommor och tänder ljus. (Några veckor senare är vi uppe igen och lägger en sten med henne namn) 
Det svårast där var att gå därifrån, jag kunde verkligen inte....ville inte lämna henne, min älskade häst som varit i vår ägo i 12 år. Vägen hem igen var alla helt tysta sa inte ett ljud, men vi åkte upp till stallet för att bara få vara lite. Jag och Elena tar det stegvis in mot tantens Box, svårt att se alla hennes grejer och hennes tomma box. Den såg så mörk och ensam ut! 
 
Dagar gick och för mig blev det svåraste, vad gör jag med all min tid? Jag var uppe i stallet varje dag, mockade lite boxar, bröt ihop flera gånger i stallet men det var samtidigt skönt att vara där. 
Vi pratade en del om henne i stallet, men kände ofta att jag inte hade nått där att göra...har ju ändå ingen häst?! 
 
Har sedan samma kväll det hände suttit på hästnet och kollat hästannonser, först var jag tvungen att googla för att få läsa om andra som mist sina hästar och som också kollat på
hästanninser samma dag. För jag kände mig lite "otrogen" mot Celeste, lite att jag var ute på fel mark. Men jag var inte ensam! 
1 månad senare ungefär så ger mig iväg själv för att provrida en häst, yes tänkte jag det här blir bra! Åker såklart av hästen på en grusväg och skrapar upp armbågen och får en rejäl smäll längst ner höger sidan ryggen. Men bandagerar om armen och åker hem, men fick hjälp sen utav brorsan o hans sjuksköterska till granne att lägga om såret. Vart lite illa, och såhär 2 månader senare har det ännu inte läkt helt. Så kände kanske en aningens känsla av att saker inte riktigt gick min väg då. Men så helt plötsligt kommer Maya i stallet och säger att "jag har hittat den perfekta hästen för dig, han är fullblod MEN han har fina hovar!" 😄 Tänkte att aja, har han fina fötter så är det väl värt att ge en chans. Celeste hade nämligen stans sämsta hovar och det är lite typiskt fullblod. Fick numret till hon som hade honom nu och vi pratade länge och det kändes helt fantastiskt för båda och tillslut bestämdes att han skulle få komma hem till mig
några dagar senare. Skulle få ha han lite på
prov först. 
 
Fredag kom och vi hämtade äntligen hem Legacy, väl hemma i stallet ställer jag in honom i Celestes box. Redan då kändes det fel, den boxen tillhörde redan ett fullblod. Men jag kände att jag måste ge honom en chans, alla andra tyckte ju detta var jättebra
ju. Jag försöker verkligen känna att det känns bra, han är ju trots allt en helt fantastisk häst den herre. Men det går 6 dagar och jag bryter ihop i stallet, säger till Amanda att det inte känns helt bra. Får sen bamse kramen av Therese som viskar i mitt öra att rätt häst ska inte få dig att känna såhär. Den kvällen sen kom mitt beslut, jag måste köra tillbaka honom. Varken han eller jag förtjänar att ha det så här för länge, så han åkte hem igen ett par dagar senare. 
Så om det var för tidigt efter Celeste, fel häst för mig eller vad låter jag vara osagt. 
Bestämmer mig för att ta det lite lugnt i hästletandet och vänta till skolan är klar, får ändå ha kvar boxen så ingen brådska behövs. 
 
Puss på er! ❤️