celestan.blogg.se

Jag har inte riktigt varit så aktiv på denna blogg som jag kanske önskade från början, den har nog mest blivit en lite skriva-av-mig-långa-inlägg blogg :). Nu kommer några sådana inlägg till då jag tyvärr fått ta bort min älskade fina häst Celeste, så känner jag att vi avslutar denna blogg eftersom den skulle innehålla min och Celestes vardag ihop. Jag ser det lite som att jag får skriva av mig om denna fruktansvärda händelse i mitt liv, behöver få ur mig allt! Så jag bestämde att jag delar upp den i olika delar för har en liten känsla av att det kommer mycket nu ☺️. 

 

Vi börjar från början den där tisdagen den 27 september i år, jag står på min praktik i ett bageri i Alingsås...telefonen ringer och ringer i fickan och tillslut har jag möjlighet att kolla. Petra Martinssom står det, detta är vår stallägare, får en klump i magen...hon ringer inte en vardags förmiddag om inget har hänt. Ser att det är flera missade samtal och sms ifrån min syster. "RING, DET GÄLLER CELESTE!!!!!" Malin ringer och säger att Celeste har skadat benet du måste komma, veterinären är påväg! Ringer sen upp Amanda som bara skriker och gråter och säger att Celeste har brutit benet och att veterinären är påväg..skyndar mig ut från bageriet.

Väl sittande i bilen säger jag till mig själv att "du ska nu köra bil i 30 minuter, du kör för i helvete vettigt och ordentligt för du måste komma fram till Celeste". Pratar med mamma som jobbar i Alingsås som säger till mig att stanna bilen och att hon plockar upp mig, hinner inte stanna för måste skynda mig till Celeste men lovar henne att köra lugnt och att jag är tillräckligt sansad för att köra. Pratar med Amanda igen, vi gråter bara i telefon....upprepande fråga till varandra är bara: kommer Celeste försvinna från oss nu?! Båda vet svaret men ingen vågar säga det. Petra ringer nu men jag vill inte svara henne, är rädd att hon säger att det är försent och att Celeste nu är borta så jag ber amanda ringa upp henne istället.

Pratar sen med Amanda hon säger då att Petra säger att dom inte kan vänta på oss om veterinären kommer då hon måste tas bort med en gång. PANIKEN uppstår nu i min kropp och huvud...ringer upp mamma som sin tur får ringa till Petra och säga att jag snart är där. Härskogsvägen gick inte i 70 och jag bad till alla gudar som fanns att inte ett ända djur skulle hoppa ut framför bilen. Kommer äntligen upp till stallet, ingen veterinär, men nu kom nästa oros moment. Hur ser Celeste ut? Ligger hon ner och sprattlar? Står hon upp med ett hängande ben?

 

Hade ju fasiken ingen aning, men ser henne ståendes lugnt och fint i hagen ihop med Emma (en av Celestes bästa människor). Går helt paralyserad fram till dom...Emma bara gråter och gråter. Vi stå där sen och gråter och gråter, pussar och kramar Celeste. Jag ser att hennes högra bakben är svullet hela vägen ner till kotan och blod har runnit, mer än så vill jag inte se. Celeste är så otroligt lugn och fin, denna otroliga häst! 5 min efter jag kommit så kommer veterinären, nu börjar den där paniken komma igen. Denna otroliga fina veterinär kommer fram till oss jättelugn och förklar hela alltet om vad som kommer hända, hur det kommer

hända, vad jag ska göra och vad jag inte får göra. Han tar ett varv runt henne bara för att själv få se vad som nu skulle behöva vara nästa steg, hämta avlivnings sprutorna. Petra är med hela tiden och hjälper veterinären om jag inte klarar mera, Petra alltså, dennya hjälten står där

med gråten i halsen och skakande läppar döljer detta för att i stunden hjälpa mig där och då. Maya och Elisabeth ska gå för att hämta in Porthus, våran andra häst och Celestes själsfrände från hagen men jag bestämmer att han och Quelly får vara kvar i hagen men en bit bort och tråd emellan från Celeste. Jag tycker det kändes bäst att dom 3 bästa kompisarna skulle få vara ihop in i det sista. (Återkommer

till mina tankar kring detta sen) Nu kommer

vererinären med sprutorna, jag pussar och kramar Celeste från alla som inte var där men som betydde lite extra för Celeste, framför allt Amanda ( som bara var några minuter bort

men veterinären ville inte vänta då Celeste behövde få slut på lidandet) men också från mamma, Tyra, Elena och Stoffe. 

Jag håller Celeste och hon får nu spruta 1, tillslut glider hon ur händerna på mig och faller bakåt, vänder mig om snabbt och går

därifrån hållandes Emma i handen, hör

då dunsen av Celestes kropp i marken...samtidigt som dunsen kommer gnäggar Porthus och Quelly. Det gnägget har etsat sig fast i huvudet på mig, otroligt fint men

ledsamt..men återkommer till det sen. 

Vi går upp mot parkering där Amanda precis kommer och förstår när hon ser oss vad som precis hänt och hon bryter ihop där på parkeringen,  vi står bara där och gråter och kramas alla 3. Jag och Amanda har precis förlorat våran första häst, jag har förlorat en stor

bit av mitt liv och mitt hjärta, Emma har förlorat den häst som hon ridit och tagit hand om i flera år och som också gjorde henne till en del av familjen Eriksson. Helt tomma står vi där och veterinären kommer till oss efter en stund och ger mig en tom grimma, konstig känsla! 

 

Med tårar i ögonen så avslutar jag del 1 och återkommer med del 2...den biten som kommer

härnäst som visar på hur fint gäng vårt stall har. 

Puss på er och kärlek till alla! ❤️😘